I artiklar och videos i de fria medierna är klarlagt att invandringens nettokostnader för offentlig sektor årligen är 300 miljarder bland annat här i Bulletin (sök Jensevik). Det finns även ett starkt assimilerande skattesystem med breda skattebaser omfattande alla arbetsföra som kan frigöra dessa 300 miljarder till annan verksamhet så som upprustning av försvaret.
Invandrarna som får fördel av dessa 300 miljarder torde rösta på de fyra marxistiska vänsterpartierna Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Centerpartiet. Lika traditionellt vänster godhetsröstar kvinnorna i LO- och TCO-kollektiven. De tillsammans med invandrarna kommer att ge en ny vänsterregering makten igen i valet den 13 september 2026. Om det gagnar kvinnorna i LO- och TCO-kollektiven är ämnet för denna artikel.
Det finns två bilder. I den första visas nollsummespelet mellan 300 miljarder som ”bokförda” intäkter och kostnader mellan olika verksamheter i samhällskontraktet. I den andra bilden visas vilka partier och ideologier som varit de stora folkspäkarna under de senaste 35 åren.
Riksmedia har systematiskt vilselett folket på eget taget uppdrag av partierna till vänster i stället för att fullgöra sin granskande uppgift åt väljarna som är sista utposten i en demokrati.
Var i samhällskontraktet bokförs dessa 300 miljarder som kostnader?
Det sker i två av dess sex pelare enligt bilden nedan: Transfereringar och Offentlig service. Största utgifterna belastar alla verksamheterna i pelare fyra Transfereringarna där ”försöken” att få invandraren i jobb utgör den betydande kostnaden.
Det börjar för denne med en period på socialt stöd i placerad kommun. Det följs oftast upp av ett arrangerat instegsjobb som är löneförhandlat med facket. Det berättigar invandraren till ersättning vid arbetslöshet. Efter det tidsbestämda instegsjobbet lever invandraren som arbetssökande på arbetslöshetsersättning. Därefter utförsäkrad blir det sociala insatser igen och snart näst instegsjobb.
Så snurrar det på tills pensionen inträder om inte en spontan assimilation sker. Invandrare kommer ofta från marknadsekonomier med frihet och eget ansvar. En erbjuden karriär som svensk medborgare och trogen bidragstagare som vet sin plats att rösta vänster är inte alltid tilltalande. Det sker spontana assimilationer.
Handikappomsorgen i pelare sex har historiskt bistått svenskar som är fysiskt- och psykiskt handikappade och nyskadade på ett generöst sätt. Så är det inte längre.
Kostnaderna för denna verksamhet har exploderat i takt med stora volymer invandrare med samma krämpor men utöver det tillkommer betydande volymer genetiskt skadade av klankulturens ingiften med nära släktingar av arvsskäl. En hitkommen sådan person utgör sysselsättning för många personer i en medflyttad invandrarfamilj och andra nära klanmedlemmar. Efter årtionden av skenade kostnader diskuteras nu om Sverige inte måste förbjuda kusingiften här i Sverige.
Vad är haken? Är inte Sverige ett rikt land?
Ekonomisk tillväxt är den enda garanten för att fylla ett helt samhällskontrakt med önskade verksamheter och därefter behålla det intakt. Tyvärr så kom studentrevolten 1968 med marxismen och klasskampsretoriken som idag förfinats till vad som kallas Woke. Den fick stor genomslag i hela västvärlden och i Sverige spridning i alla partier. Tillväxtpolitiken åkte ut och in kom fördelningspolitiken.
Under 1960-talet hade Sverige en genomsnittlig BNP-tillväxt på cirka 4–5 % per år. Det var det sista årtiondet med god ekonomisk tillväxt som möjliggjorde att Sverige i god fart kunde expandera verksamheterna i samhällskontraktet och speciellt konsolidera verksamheterna i sjätte pelaren offentlig service. Vad hände sedan?
Omläggningen till en politik av omfördelning av en ”välfärdskaka” som inte behövde växa ledde till att Sverige inte någon gång under förra seklet nådde fram till den eftersträvade rikedomen. Nämligen att verksamheterna under rubriken offentlig service blev avgiftsfria.
Nu kompenserar ständigt växande avgifter för den bristande ekonomisk tillväxten. Till detta kommer ett årligen accelererande hårt effektiviseringstryck i sjukvården och omsorgerna som för länge sedan även övergått till nedskärningar och försämrade arbetsförhållanden.
Minst betydelse tillmätas hälso- och sjukvård, äldreomsorg och barnomsorg som läggs till sist i ett samhällskontrakt när det finns ekonomisk tillväxt. Här gäller sist in, först ut. I konsekvens med slutsatserna ovan fattas här 135 miljarder per år, nu och i framtiden.
Det tragiska är att allmänheten uppfattar sjukvården som så viktigt att den kan man inte spara på! Politiker ser folk i ögonen och håller med. De ljuger väljarna rakt i ansiktet.
För att sammanfatta, ingen välfärd utan en hög ekonomisk tillväxt. Fördelningspolitik är skadlig. Ekonomisk tillväxt är den uthålliga lösningen.
Ständig urgröpning av verksamheterna även i övriga pelare under 35 år
Varifrån pengar överförts till transfereringarna i pelare fyra och handikappomsorgerna i sex har grovt uppskattas och märkts ut i bilden. Övriga verksamheter som har fått betala är:
- Från Rättsstaten har överförts ca 70 miljarder. Armen har gått från ca 35 brigader till 2 och tillsammans med polisen som centraliserats. Dessa två är de stora förlorarna.
- I gruppen stora projekt fattas ca 45 miljarder. Medel till årligt underhåll torde det fattas mycket av i alla verksamheter. SJ är mest känd som en skrothög.
- Offentliga nyttigheter som består av verksamheter som en marknad inte spontant anordnar och erbjuder men behövs saknar ca 50 miljarder. All utbildning är utsatt.
Hur blev det så här?
Studentrevolten 1968 revolutionerade inte bara politikens innehåll utan erbjöd även en härskarteknik som skulle leda till ett förverkligande av den kommunistiska utopin, det klasslösa samhället bestående av enbart goda människor ledda av en upplyst diktatur.
Den upplysta diktaturen blev i västvärlden efter sekelskiftet ofta en militant marxistisk feminism. Även i Sverige under den värsta perioden av massinvandring styrde ett matriarkat. Hur de stal demokratin i Sverige diskuteras i andra artiklar men vilka partier som i praktiken har makten ser du i bilden. De tre Tidöpartierna fortsätter politiken i stort sett oförändrad.
Kvinnorna i LO- och TCO-kollektiven
De lider som beskrivits ovan av dessa fyra partiers åtstramande politik sedan sekelskiftet beroende på en ideologiskt driven destruktiv och onödig fördelningspolitik. Samtidigt fanns massinvandringens alla uppoffringar som de framhöll som de goda handlingarna de stod upp för och som de även fick folket att rösta för. Nu ser allt fler konsekvenserna och det historiskt goda övergår mer i vad det är, beslöjad ondska riktad mot hela den svenska urbefolkningen.
Av de fyra kvinnorna ovan i bilden finns en akademiskt utbildad ekonom Magdalena Andersson. Hon, med erfarenheter i yrket från Skatteverket och som finansminister kan inte svära sig fri från den vetskap som presenteras i denna artikel.
I maktpartiet Socialdemokraterna så dominerar partiets intresse över allt annat inklusive Sveriges väl som välfärdsnation. Ett förverkligande av den socialistiska utopin hur mycket än svenskarna får lida under färden dit trumfar allt. Speciellt kvinnorna i LO- och TCO-kollektiven bör överväga om det verkligen har gagnat dem att vid varje val godhetsrösta på något av de fyra marxistiska partierna. Dags svika i valet den 13 september 2026?
I riksdagen behöver trappan sopas uppifrån
Hur Sverige ser ut idag har det beslutats om i riksdagen. Där och ingen annanstans. Vill du ha ett annat Sverige så beslutas det även om det i riksdagen. Du måste dit eller de du nominerar. Kan du med den vetskap du fått här ännu en mandatperiod ge de du röstade på 2022 förnyade förtroenden? Många är mutade, uppbundna av lobbygrupper eller på annat sätt korrumperade.
Sverige i valsamverkan kan ta dig eller de du nominerar till riksdagen efter valet 2026 via sin valplattform som finns på nätet. Sök valsamverkan.se och ta del av hur nya hederliga politiker kan komma in i riksdagen så också genom nya partier. Även personval är möjligt. Du ser hur det kan ske och sedan är det upp till dig som väljare att det sker.
Hans Jensevik
Hans Jensevik är ordförande i Sverige i valsamverkan som ställer upp i valet 2026. Han har varit VD och delägare i Svensk Kommunrating, storstadsutredare, administrativ biståndsarbetare i Afrika och kommunekonom och ekonomichef i Uppsala kommun. Lärare i nationalekonomi, Göteborgs Universitet och forskarassistent på stadsbyggnad, CTH.
